...kändes som ett naturligt tema då jag under gårdagskvällen beslutat mig för att göra något åt den allt mer växande hög av ProCycling Magazine som upptar stora delar i och runt min säng. Timmar av läsning och inspiration, kan tyckas men ju mer jag gräver, buntar och fastnar i någon intressant artikel jag bara måste ha missat, kommer en känsla av besvikelse. Här är dom; Basso, Ullrich, Vinokourov, Scarponi, Jaksche och nu senast Schleck, Schumacher och Piepoli. Avstängda, under utredning och inblandade. En gång Starka förebilder och imponerade cyklister idag... stor besvikelse och grunden för en ökad misstro till sporten och prestationer inom procycling. De flesta nekar, andra hittar anledningar och grunder till varför pengar överförts, varför deras namn figurerar och varför... ja, varför? Dessa grabbar är oerhörda talanger. Vad driver dessa unga atleter som älskar sin sport, att fuska? Är det det oerhörda tryck som finns inom prostallet, manager, förbund och sponsorer? Är det cykelkultur och tradition eller eget valda beslut? Jag vill påstå att det är en kombination av alla. Kraven för våra Pros´är enorm! Antidopingarbetet inom cyklingen har intensifierats och UCI har lagt upp ett strikt program där out of competition såväl som competition tester utökats markant. En ambition är att rensa upp och göra sporten ren. Vi vet att ytterligare positiva fall inom procykling kommer men frågan är om vi då är beredda att recycla de gamla. För ambition har dom, att komma tillbaka och vem vet, kanske blir det ett förlåtande välkommnande av publik, sponsorer och stall. Det går ju riktigt schleckt för David Millar tex.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar