Var finns moralen?

Just nu läser jag en kurs på Mittuniversitetet som heter "Allmän rättslära C", i den studeras en massa rättvetenskapliga teorier. Det diskuteras väldigt mycket om moralens vara eller icke vara inom lagstiftningen och det får mig att hela tiden fundera på var moralen vad gäller doping finns?

För mig och för de flesta idrottare runt om i världen så är det nästan lika naturligt som att andas att man inte ska ta prestationshöjande preparat. Men det finns alltför många som trots detta stoppar i sig både det ena och det andra, och jag undrar bara; varför? Var finns moralen?
Moralen förklaras som "en persons eller kulturs etiska normer". Man skulle kunna säga att det finns en idrottskultur och då borde väl alla inom denna kultur ha samma etiska normer dvs samma moral. Min uppfattning är att inom idrott så finns moralen om att dopning är fel. Detta kanske är att vara lite väl hård då man självklart påverkas av sitt hemlands kultur, sin religion osv. Men trots detta så borde de flesta inse i rätt så tidig ålder att doping och idrott inte hör samman.

För mig är det så självklart att inte fuska, jag skulle aldrig kunna glädjas över medaljer, prispengar och ära om jag visste att de inte vunnits med ärliga metoder. Glädjande nog så vet jag att de allra flesta idrottare delar denna uppfattning med mig. Trots det så dyker det med jämna mellanrum upp nya dopningsfall, och jag undrar hur de egentligen tänkte? Kände de verkligen glädje och stolthet när de tog emot sina medaljer (som de sedan förhoppningsvis förlorade)?

Min undran med detta kanske lite virriga inlägg är helt enkelt; var finns moralen hos de som väljer att dopa sig?

/Helena Jonsson, skidskytt