Jag fångade Lance...

...två gånger! Hiken upp till Le Turpien var het och intensiv. Vi hade startat tidigt men redan under förmiddagens tidiga timmar stod solen hög. Vatten. I byn Ese fann vi ett quaint litet café, typ "hole in the wall" med underbart franskt kaffe och kicken var perfekt för att åter vara på topp inför den ankommande caravanen. Så kom den. Som barn hoppade vi och fångade. Hattar, väskor, nyckelringar och minikorvar - allt fylldes i den åtråvärda Confidis bagen vi minuter innan lyckats få. Skratt. Timmar av förväntan. Så hördes de. Först som avlägset muller för att sakta komma närmare och snart hördes de välkända "fläbbet" av de ankommande helikopterna. Närmare. Jag hade den perfekta positionen. Precis ur vänsterkurvan, lite rakt, för att sedan ta en snäv höger och ned för rakan. Alé! I ett muller av ekrar och hjul i 55km/h formligen flög dom. Killen med 9 bild a sec kameran såg förnöjd ut. Mitt finger i kramp. "Fick du han?!!" - Yeah, sure. Absolut! Vart!?". Well... Inom loppet av sekunder var uplevelse Tour de France Etapp 2 över och sakta började vi gå nerför. "Men, Jag är helt säker!"... Sure Mia, sure. Följande picknic med goda vänner och vin förgyllde eftermiddagen och trot om ni vill. Dagarna efter när allt laddats ner. Där var han! Mitt i klungan! och jag, ja lovordar kamera features som digital och förstoring!